Feelings & Thoughts, Photography & PS

What you want this to be

________ 2015-10-15 ________

Det här inlägget skrevs d. 26 August 2015.

//T R A N S L A T I O N; Click HERE

Jag fotar. Inte bara för att det är en passion men för att jag i andra ord uttrycker mig själv genom mina bilder. Det är väldigt speciellt att kunna hitta en hobby/passion som du inte bara kan utvecklas med men också växa med.
Jag började fota i år 2010, när jag hittade till en bekants blogg. Tjejen gick i min parallelklass och hennes bilder var magiska. De var tagna ur alla konstiga vinklar med all världens rekvisita och färgerna… Färgerna som på något konstigt sätt var så NATURLIGA.

Jag började sukta efter min egen kamera i tvåan och när Individuella valet väl kom i tvåan (gymnasiet), var jag inte sen med att välja Fotografisk Bild A. Jag fick min egen kamera Canon 1000D och ett full-laddat batteri för att göra en skoluppgift.. Och hela världen föll helt plötsligt upp och ner. Bilden här under tog jag d. 25 september 2010 och jag var i extas.

Bilden är en JPG av sorten och tagen med blixt, något ni kan se i de små kulor där en vit stjärna så sakta sprider sig. Men vad spelade det för roll på den tiden? haha! Jag hade tagit min första bild :D

Året gick och jag började använda kameran allt mer, med blixt på kvällarna och utan på dagen. Såklart förstår man ingenting när man väl börjar med något. Det kan vara så enkelt som att rita. Du använder de vanliga blyertspennorna när du väl hoppar ut i det men förstår sakta men säkert innebörden av de lite väl dyra tuschpennorna. Här har vi bilder från 2011 ↓

Ni förstår vad jag menar va? Allt handlar egentligen om viljan. Viljan att bli bra på något, att bli bättre på något. För som de flesta just nu är, så var jag aldrig blind när det kom till mina egna verk. Jag visste vad som saknades och vart jag tappade lite av kvalitén. Jag har träffat på oerhört många tjejer som har huvudet i skyarna och tror att de vet och kan bäst. Eftersom de har haft sin systemkamera i x antal år, kan de bättre än du. & det mina damer & herrar; är något av det mest idiotiska jag någonsin hört. En tjej, yngre än jag, kan köpa sin kamera EFTER mig och fortfarande bli bättre. INGET handlar om hur länge du har haft den och den kameran eller hur många tillbehör du äger. Du kan äga INGENTING but a camera och ändå göra bättre ifrån dig än mig. Varför? Jo för att du ej JÄMFÖR och TÄVLAR med andra tjejer. Allt går ner på att göra dessa två saker, för det kan få dig ner från 10 till 1, tro mig.

& så kommer vi till kärnan i hela pusslet; Instagram. Jag skaffade själv appen för tre år sen (när jag fick min första iPhone), eftersom en gammal vän tjatade på mig med sina 500 följare och hur okända människor dyrkade det hon gjorde. Det är ju egentligen rätt coolt. Människor från hela världen älskar det du gör så mycket, att de vill FÖLJA dig. En dröm för en helt vanlig 18-åring som inte vet bättre. Men i vissa fall kan det också bli rena rama mardrömmen. För med alla de olika tusentals följare, följer även hatet med. Jag har själv varit med om helt otroliga påhopp, kommentarer och hat-konton som var gjorda i syfte att skada mig och mitt växande självförtroende. För vem vill egentligen se en helt vanlig tjej bli något, även om det bara gäller en patetisk liten app som instagram. Du får ju egentligen luft ju fler följare du får haha! Jag tycker ändå, såhär i efterhand, att jag tog allt hat väldigt bra på den tiden :) För jag skulle aldrig någonsin kunna svälja det nu, då jag som person bara har blivit allt mer känslig med tiden. Vilket kan ses om både bra och dåligt helt klart.

Tjejerna på instagram är helt sjuka. Både på gott och ont skulle jag vilja säga. Vissa kommer att stötta dig till 100% medan andra helt enkelt inte kan klara tanken av att se dig på sin feed eller explorer :P De kommer posta helt onödiga citat som inte rör dig i ryggen och försöka berätta hur mycket “bättre” de är än dig med sina smarta captions och buhu så är man en bitch :’( Har haft tjejer som har blockat mig med kommentarer that makes no sense “oj trodde det var jag på bilden”—eh wat? Mind the sarcasm. I don’t give a flying fuck om vem och vem är först med vad, för you can’t compete where you don’t compare. Jag kör mitt eget race, tävlar med mig själv och försöker göra bättre ÄN mig själv. Har fortfarande inte hittat någon som jag tycker fotar bättre än jag. I mean… Self-confidence ho to aisa :p

Med instagram, osäkra tjejer, hat, följare och ett hav av bilder, kom ju såklart även viljan att bli ännu bättre. & såhär började jag att experimentera med självporträtt!

Har du någonsin legat på sängen i någon konstig ställning samtidigt som du ska hålla ett öga på kameran och trycka på fjärrutlösaren?! Haha! Det är alltså inte lätt och det är alltid en utmaning att få till bilder som är lite speciella. I 2013 var jag väldigt väldigt nere kommer jag ihåg. Jag var så himla ledsen över ingenting alls och ville inte ut, inte äta, inte läsa. Jag ville bara vara. Det var här jag hittade inspirationen också, för egentligen är jag inte bättre än någon alls när det kommer till foto. Jag har bara hittat det som inspirerar mig mest :) Hittar du det så har du alltså nyckeln! & så började adaptation på känslor/bilder/film/låtar/tidningar… ja allt i världen! Jag har bland annat

… haft hårfönen blåsande rakt i ansiktet på mig. Bara för att.

… fångat fjärilar dagarna i ända.

… varit en Primadonna girl (kan vi SNÄLLLAAAAA IGNORERA MINA BRYN HERREGUD. vad tänkte jag på.)

…. hallucinerat till Johnny Rain.

… inte känt igen mig själv

… & slutligen rökt på Moddi

Någon gång i 2014 förstod jag mig ÄNTLIGEN på RAW och som om det inte redan räckte, så blev jag ännu bättre på att kontrollera kameran och inte tvärtom. Kolla vilken skillnad det helt plötsligt gjorde;

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med detta inlägg, men jag hoppas att jag en gång för alla har spikat fast att jag ej behöver någon till bensin-material så jag kan mata min kamera. Jag kan allt själv och jag har lärt allt själv. & IA alltid kommer att göra det :) Och jag vet ju att några av dessa osäkra tjejer fortfarande sitter och läser min blogg, så vsg love x


2 comments.


2 Comments

On 2015-10-15 Jennie Lenita said:

Superbra inlägg! Otroligt roligt att se att man en gång började någonstans och att man verkligen inte ska skämmas för det. Kan lugnt säga att mina bilder började precis likadant :) Min första kamera fick jag i slutet av 2009, men hann väldigt lite med den då jag fick mitt tredje barn då. Men du tar helt underbara bilder och dina bilder var ju inte “dåliga” då heller ♥

sv; Åh tack så mycket! Ja, det är så kul att gå tillbaks och se vart allt började, speciellt när man ser hur mycket man i själva verket har utvecklats och lärt igenom åren. Jag började också smått med kameran, nog för jag inte förstod så mycket men är stolt över vad jag åstadkommit hehe ♥ Dina bilder är en stor inspiration helt klart! Älskar hur lika vi tänker när vi fotar ;)

Back | To the top

On 2015-10-15 :) said:

vilket objektiv använder du mest? har en 50 mm 1.8 men det är ganska irriterande att behöva backa så långt för att få med allt haha

sv; Hej! Innan jag skaffade mitt 35mm så hade jag jämt mitt 50 mm 1.8 objektiv med mig, men som du precis nämnde så blev det alltså rätt jobbigt med brännvidden efter ett tag. Idag sitter mitt 35mm objektiv på kameran 99% av tiden och jag är hur nöjd som helst. Den är mycket snabbare med auto-fokusen, har bildstabilitet och man kan fota närbilder med den också! Här hittar du recensioner om den om du funderar på att investera i en sådan; http://www.fotosidan.se/reviews/viewreviews.htm?ID=23370

Back | To the top

Feed for comments on this post.

Post A Comment