Books

Cirkeln—Mats Strandberg

________ 2014-01-22 ________

Cirkeln Titel; Cirkeln
Författare; Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren
ISBN; 9129676053
Kategori; Skönlitteratur barn och ungdom
Releasedatum; 2012-01-25
Döskallar;

Engelsfors. Vackert namn, risig stad. Omgiven av djupa skogar där människor ofta går vilse och försvinner. Sex tjejer har just börjat gymnasiet. De har inget gemensamt—förutom att en uråldrig ondska jagar dem.

Höstterminen har just börjat när en elev hittas död på en av gymnasieskolans toaletter. Alla förmodar att det var ett självmord. Alla utom de som vet sanningen.

En natt då månen färgats mystiskt röd förs sex tonårstjejer till den nedlagda folkparken. De vet inte hur de har kommit dit eller varför de är där, men utan varandra kommer de inte att överleva.

De får veta att de är häxor. De Utvalda, som nämns i en uråldrig profetia. Plötsligt är gymnasiet på liv och död—bokstavligt talat. De måste lära sig samarbeta trots sina olikheter, och kontrollera de magiska krafter som vaknat till liv inom dem. Tiden håller på att rinna ut. De måste hitta och besegra ondskan som jagar dem, innan ondskan hittar dem.

***



Jag hade verkligen sett fram emot att läsa denna boken. Hade reserverat den 3 gånger och alla 3 gånger glömde jag att hämta ut den. Så när jag äntligen hade den i händerna kunde jag inte vänta med att hugga in i berättelsen med det samma. Dock blev jag så jävla besviken. Boken är så barnslig och det förekommer för många stavfel (som jag tycker bara är ett NO GO i böcker). Först trodde jag att det kanske var översättaren som hade kuggat till det, men…. det är ju en svensk författare?

Sedan tyckte jag att den var väldig långtråkig. I de första 300 sidor hände det i princip I-N-G-E-T. Man fick bara läsa om hur dessa sju “Utvalda” gick till och från skolan, lite om hur de hade det hemma och vem som var bekant med vem. Jag hade gillat om författaren hade fått med lite mer djup i boken aka lite mer färgstarka känslor. Jag är så trött på författare som formulerar sig grått och tråkigt—”Hon var väldig glad.” evt. “Han kände sig ledsen”. Jag hade skrivit om första meningen som—”Hon tyckte sig känna något bubbla i magen och innan hon kunde gissa sig fram till svaret skrattade hon av lycka. Det här hände bara aldrig. Minoo hade aldrig varit med om något så mörkt men ack så vackert, i hela sitt liv.” Nu sitter jag inte här och säger att JAG är bättre än författaren, men boken kändes bara så… tradig. Den påminde mig också mycket om böckerna jag brukade läsa i 7:an och 8:an. Ni vet, de små pocketböckerna på drygt 200 sidor om hur Kalle ville få ihop det med Tessan, klassens vackraste brud, haha! Språket var väldig lättläst. Lite för mycket för min smak.

Något annat som är oerhört viktigt är att karaktärer, spelar ingen roll hur många det finns, utvecklas. I mina ögon förändrades ingen, förutom att dessa “Utvalda” blev vänner och på sådant sätt väckte andra känslor hos varandra. Sen vill jag sätta ett stort jävla minus på att det fanns för många med huvudrollen och att hela “förbannelsen” som tycktes vara huvudämnet i boken bara hände på 1 sida? Jag gillade inte boken och jag har inga direkta förhoppningar när det gäller 2:an i trilogin heller. 1 döskalle utav 5


Leave a comment?


Comments

No comments yet.

Feed for comments on this post.

Post A Comment