Feelings & Thoughts

That we don’t even remember why were fighting

________ 2017-09-30 ________

London är regn och sol i ett har jag märkt. Mina dagar går sakta men säkert framåt. Jag minns när jag vaknade på morgonen och kunde känna paniken i halsen, hur jag hjälplöst försökte svälja den växande hysterin i magen. Hur dessa fyra väggar i rummet bara tryckte in mig i ett litet hörn och tvingade mig att gråta floder i timvis. Jag kunde inte ens titta på en bild av mamma och pappa innan jag började lipa.

Jag var så himla ensam. Hade aldrig trott att det var såhär jag skulle spendera de första veckorna i London, inte efter att ha längtat så mycket. Längtat efter Rohail, efter London, efter ett eget hus och liv. Min värld vändes upp och ner och det var nog där jag insåg att detta var vad man kallade “practical life”. Jag var en dum liten unge på 22 år som trodde att livet skulle vara en dans på rosor, en fest. Reality hann ikapp helt enkelt. Helt plötsligt handlade det om att tvätta kläder, göra mat, vara alla till lags och ge sitt bästa. Jag var inte redo, är nog fortfarande inte redo även om det går så mycket bättre.

Jag vet inte riktigt vart jag vill med detta inlägget, men har tänkt dela med mig så länge nu. Det har varit ett rent helvete för mig de första två veckorna i London. Varje gång jag uttryckt mig på instagram har folk sagt att det går över sen, att alla tjejer lämnar sina hem för susraal, att de vet hur det är. Men nej, ni vet inte. Inte ens jag vet. Jag vill inte ha sympati. Det har bara varit så svårt att starta ett liv utan mamma som alltid kunde berätta om rätt och fel. Som alltid fanns bakom ryggen för att rädda mig om jag föll. Helt plötsligt skulle jag ta hand om mig själv och andra för den delen. Ugh, det har varit svårt.

Jag kan fortfarande vakna med paniken i brösten. När ingenting känns rätt och jag bara vill riva hela stället och springa hem till vackra Sverige. Åh, fina fina Sverige med världens lugnaste gator. Fina Helsingborg ♥ Men jag intalar mig själv att det kommer gå över snart. Det är det enda jag kan.

//T R A N S L A T I O N; The first thing I noticed about London is that it rained a lot here. My days, on the other hand, are going slow as ever. I can’t believe it’s been a month already since I first landed in the UK. A whole month with so much I’ve already learned and yet have to get used to. From the Thursdays where they pick up garbage outside our house to the local Tesco with fresh dairy milk. I never ever thought it would be so difficult. Sweden and UK is quite similar but when you leave everything behind, especially mum and dad who you’ve been living with all your life, then reality hits you.

That’s what I think happened to me. Reality hit me hard. I was a stupid 22-year old, thinking life was all love and parties. Nice clothes, nice pictures and always fun fun fun. Too bad practical life was all boring. Washing the dishes, grocery shopping, stresses—everything was boring. Is boring. But, I’m still getting used to it and I have to agree I’m getting better day by day.

I don’t know where I want to go with this post, but I guess I just wanted to share with you guys. I’ve been meaning to for a long long time now. The first two weeks in London was the hardest. I used to wake up with panic attacks, look out the window, cry like a baby calling mum for help. I wanted my mum so badly ohmygod. Still want my mum so badly. It felt as if the four walls of my room just would suffocate me in my sleep. Every time I opened my eyes and was alone in bed, my throat would get dry and I would feel such a bad feeling down in my gut. Ugh, it was bad days. And I would be lying if I say that I’m off that 100%. I still wake up some days where just getting out of the bed is a task I have to tick off my to-do-list, but as the days are going by, it’s getting easier to adjust to the changes.

The truth is that I still need my mum, will always need my mum. I was such a spoiled brat at home, didn’t even touch the dishes and now suddenly I have to do 90% of the chores. It’s hard, but somehow, I’m still finding reasons to love it. Mostly cause Rohail is by my side. And that is the only thing I need to keep me going here in a country far far away from what once was my life. Sweden.


Leave a comment?


Feelings & Thoughts, Movies, Videos & TV-shows

Welcome 2017

________ 2016-12-05 ________

Gud, jag “hann” verkligen ingenting idag haha! Som alltid såhär dags började jag tänka på att det redan är december och 2016 snart är över. Vad har jag ens gjort det här året? 2016 var lite annorlunda då jag började fokusera på annat än blogg/videos/bilder/insta. Verkligheten tog över lite kan man säga (haha!), vilket ju ifs är bra också. Det var ju aldrig så att det stod stilla men huvudpunkten var ändå foto/bloggen och diy allmänt. Det har varit ett roligt år och jag har lärt mig så otroligt mycket, minst sagt. Allt från att anta ledarskap på jobbet till att utmana mig själv som person och sluta underskatta mig själv. Har lärt mig så otroligt mycket om mig själv och insett mer än jag någonsin kunde ana, både om mig själv och andra människor.

Jag har nästintill inga bilder i “2016″ mappen på hårddisken. Det gör mig lite ledsen för brukar alltid kolla tillbaks på bilder och minnas, men jag har kämpat mer än någonsin med att komma någostans. Förra året såhär dags satte jag mig ner och gjorde en “mindmap” över vad jag ville i livet, vart jag ville och hur jag tänkte komma dit. Tänkte dela med mig av den någon annan gång, men kan säga att jag är väldigt stolt över hur bra jag gjorde ifrån mig. Är på gott väg och än är det ju inte slut?

2017 kommer dock vara ett nytt år. Ingen “ny Momna” och skit, utan nya tag och utmaningar. Jag har bestämt mig för att igen satsa på foton och bloggen 100% och verkligen ge mitt för att komma ikapp det jag förlorade det här året. Har inte bara förlorat läsare utan även min motivation till att göra saker. Jag som hade all världens saker och ting på gång och ideer så det fyllde flera sidor. Jag saknar det

I 2017 kommer jag alltså börja upp med massor som jag prioriterat bort och ni ska minsann få en “goal” lista det här året ;) Hann inte med en i 2016 eftersom jag hade fullt upp att ge mig på saker & ting, alhumdillilah. Ser fram emot ännu ett år med er vid min sida. Det ska bli så kul att börja skriva här igen, om hur jag känner och hur jag har planerat min framtid. LOVE!

//T R A N S L A T I O N; Another day where I did absolutely nothing. Lol. As always at this time, I get flashback feels and start thinking about the year that just passed. What exactly have I done in these 12 months? 2016 was a bit different, especially cause I set my priorities straight to hard work and that’s why didn’t get to use my Canon that much. Even this blog has been pretty much dead.. I have learned so much this year though, along with realizing alot of stuff about myself as a person, my limits etc, but also about others, about my relationship, about where I’m headed to and so on.

I’m so used to looking back at pictures at this time, but there is honestly nothing to look at… I haven’t even touched my camera this year which resulted in less pictures and documentation of my daily life. Last year at this time I actually sat down and made a “mindmap” over things I wanted to achieve and even though I have almost no pictures to show you guys, I’m still proud of the things I got to tick off the list. Will tell you guys more about this later!

2017 will be a new year for me! Nothing “new person” bullshit, but more like new exciting stuff and what to do. Now when I’m almost done with my mindmap, I’ve decided to go back to my photography, DIY’s and interior (and thousands of other hobbies lol). I will share my “goal” list with you guys as well soon! I’m so happy that you guys stayed with me although Thursdaygal being dead as f*ck in 2016!! Love you all!


1 comment.


High School & Uni, Feelings & Thoughts, Mix

Studies and what not

________ 2016-03-25 ________

Det är egentligen ganska sjukt att mitt 2016 skulle bli så jäkla stressigt och än är det endast mars. Jag har knappt tid till att sätta mig ner och ta det lugnt innan jag ska påbörja en annan uppgift.. Vilket ju ifs är ganska kul då jag endast har läst ett ämne (teknisk sett) sedan 2014. Det är därför jag nog inte komma fortsätta med mina weekly summaries längre, då jag knappt har tid till att sätta mig ner och gå igenom det haha! Jag vet jag vet… Jag börjar alltid så himla mycket men hinner aldrig bli klar, men just nu känns det verkligen som om jag är i mina bästa år och det är bättre att prioritera just nu än ångra det senare.

För er som inte vet så började jag en webbteknik(designing) kurs i slutet av februari. Jag valde det mest för att jag ibland går och funderar över vad jag egentligen vill. Engelska är så jäkla ROLIGT och jag älskar det men… lärare? Tolk? Vad vill jag egentligen jobba med? Det är nog nästa svåra problem. En dag satt jag alltså bara och fick nog. Började söka runt efter saker som jag hade hållit på med innan och kom då in på massa utbildningar som var menad för HTML & PHP-intresserade människor. Alltså = jag. Jag började koda redan innan vi flyttade till Sverige, tror när jag var 11-12? På den tiden höll jag på med frames och PHP var nästa steg där allt bara blev så mycket lättare. Efter det har jag suttit och ändrat hit och dit, lärt mig tusentals saker och bara älskat det ännu mer. Att få jobba med det? En dröm. Jag är inte ute efter att bli ingenjör för det vill jag inte. Jag finner det inte intressant och för mig är det bara dumt att gå efter något som ger mest lön. Det gör mig deprimerad och sur. Men webbdesigning? Att få jobba på olika hemsidor, uppdatera deras sajt och hålla på med massa nya projekt, ååååh! Det hade varit rena rama drömmen.

Men jag hoppar såklart inte av engelskan för det. Jag är helt enkel en person som älskar att ha många bollar i luften och den dagen då jag sitter klar inför valet om vad jag ska bli, lovar jag att berätta för er. Jag må vara proffs på engelska (hej hej 5 sidors essay sedan 2014) men jag är ännu bättre på HTML & CSS.

Från en glad Momna som precis fick B på sin slutuppgift i Webbdesigning. Hej hej nya möjligheter, 2016 I’m lovin you so faaar! *läser ayat-ul-kursi och blåser på mig själv*

//T R A N S L A T I O N; It’s kinda sick that my 2016 came to be this busy and we’re not even halfway through the year. I barely have the time to sit down and breathe before starting the next assignment and I’m actually loving it. That is why I have decided to stop with my weekly summaries as well. I just don’t have the time anymore, at least not the time I was expecting when I started this year.

For you guys that don’t know; I started a webdesigning course along with what I’m majoring in; English. It’s so far away from essays and all the exams I’ve done before and I seriously love it so much. I started coding when I was 11/12 and even if it was just a hobby for a long long time, I now actually think I can work with it as well. I mean.. I love the English language and studying it I never ever thought I would come to love the language so much… But… What am I supposed to work with after my degree? A school teacher? I just don’t know… And I haven’t really thought about it as well since the future actually scares me. I love the uni life and I love studying.. But for how long? Sooner or later my degree will be around the corner and I’ll have to look for jobs or do a MA. And going after engineers och doctor education is just stupid since I don’t really find it interesting = working with something just “because” WILL leave me depressed and sad at the end of the day.

So. Webdesigning it is. I am of course not dropping out of anything since I have 2 years of my English program left, but I would love to study webdesigning part time. And then everything else is up to Allah of course.

From a happy Momna that just got a B on her assignment. I’m loving 2016 so far, never been this content and satisfied with my life before. *reads ayat-ul-kursi and blow on myself for all them bishes with evil eye* lol.


Leave a comment?


List/Surveys, Feelings & Thoughts

Goals 2015

________ 2015-12-16 ________

Förra året såhär dags (eller okej, i januari var det) gjorde jag en lista med alla mina mål som jag skulle ha uppnått innan årets slut. Nu när jag gick tillbaks och läste de igen, skrattade jag lite. Det är ju lite kul hur mycket man förändras på ett år? Jag har haft ett bra år alhumdullilah och som alla andra säger så hoppas jag på att nästa blir ännu bättre. Jag är bara glad att alla delar är i behåll och hela min familj mår bra :) What more could you ask for?

Jag tänkte gå igenom saker som jag tog upp på min gamla lista, bara för skojs skull, och se hur mycket jag lyckades med! Vad tycker ni? Lova mig att ni inte skrattar haha!

//T R A N S L A T I O N; Last year this time (or actually in january but same shit) I made a list with everything I wanted to do/achieve in 2015. I went back a few weeks ago and read and thought; why not update you guys? It could be a fun way to see how far I’ve come. I’ve had a very good year alhumdullilah and I hope that next year is even better of course.

S T A R T W O R K I N G O U T

1. Haha åh! Jag skaffade gymkort efter många om och men, men tränade nog högst EN vecka på hela året blä. Jag gillar helt enkelt inte gym. Eftersom vi inte bor i stan är det svårt att orka med hela bussturen också och jag känner mig alltid så malplacerat och dum på en plats där alla andra är så målinriktade och tja… Nah, not my cup of tea. Gym var nog bara en av de sakerna jag önskade jag hade som hobby….
>> This is so funny. I actually went to the gym and bought a one year-subscription-card (or whatever it’s called)… but now when I think back, I only went there for ONE week loool. It was very hard, especially during winter since we live a bit far from central (7 mins with car so talking about the bus here). And I don’t know.. I just felt so stupid with everyone being so ambitious there and then there was little me. Just doing it for fun I guess? Nah I guess it just wasn’t my cup of tea.

M O R E P I C T U R E S I N P A K I S T A N

2. Som ni vet så var det en ganska stor deal för mig att jag aldrig fick fotat nog i Pakistan och jag alltid har ångrat det. Den här gången drog vi till Pakistan i juli och var hemma sen augusti och även om jag fortfarande inte tycker att jag fotade nog compared to hur många dagar vi var därnere, så är jag stolt över att det blev dubbelt så mycket bilder än alla andra gångerna vi varit där tillsammans!
>> As you guys already know, taking pictures in the heat in Pakistan has always been a dilemma for me. I always regret the shit out of everything when we land in Sweden, cause I literally have no pictures. This time we went to Pakistan after Ramadan in late july and even if I didn’t take as many shots as planned, I’m still proud of myself! I have enough pictures to fill an album.. That’s always something right? Especially after coming home with nothingggg in the past 2-3 years.




F I S H—E Y E L E N S

3. Planen var ju att köpa ett fish-eye objektiv då jag var så exalterad över DESSA sortens bilder MEN, det blev lite ändrade planer. För det första sa jag mig upp från jobbet, vilket betyder att jag fick stå igen med alla mina pengar och spara undan för lite mer nödvändigare saker. Och så ändrade jag mig lite och köpte mitt fina 35mm objektiv som sitter på kameran 24/7 numera. Jag ÄLSKAR den. Kommer nog skriva recension inom kort också :) Så nej, inget fish-eye objektiv men jag skaffade ett annat mycket bättre ett!
>> So last year I was blown away when I saw THIS picture and I decided to buy a fish-eye lens! But! Firstly; I resigned which meant I suddenly had to think before spending my moneeey and second; changed my mind. I was pretty tired of the focal length of my old 50mm lens and decided to upgrade to a 35mm.. It’s actually on my camera 24/7 now and I’ve never been happier! Will surely write a review soon as well!




P U T T I N G M Y S E L F F I R S T

Jag måste säga att detta är den enda punkten som jag lyckades bäst med. Herregud va mycket Momna det blev överallt! Jag älskar det haha! Såhär i slutet av året känns det så SKÖNT att tänka tillbaks och bli glad över att man sa “nej” fler gånger. Har en vana att glömma mig själv när jag vill göra andra glada ju
>>I’ve always been a person that puts everyone else before my needs and this year I just decided that no. This is my life, I’m the main character and EVERYTHING will go as I say. Said and done √ I’ve never been this satisfied in my entire life. 2015 was really my year and it’s so nice to know that you actually go further just by saying “no” when you feel like it. Rememer; YOU are important. Without YOU there is no THEY either.




L E S S T I M E O N T H E I N T E R N E T

Sämst. Det här tänkte jag inte på alls då jag nog har spenderat mer tid på nätet än 2012, 13 och 14 tillsammans haha! Kanske borde ta upp den här punkten igen nästa år?
>> Worst. I think I spent more time on the internet 2012, 13 and 14 combined… LOL!


S T A R T R E A D I N G A G A I N

För alla er som har varit mina trogna bloggföljare i år nu; ni vet nog min kärlek till böcker. Framför allt fantasy sådana. Jag älskar att läsa och det har länge varit en av mina bästa hobbyn i många år, tillsammans med foto. Det här året läste jag i allt 0 böcker och det är med en het potatis i halsen som jag säger att jag nog har förlorat läsandet i ett hav med alla andra saker jag gör just nu. Från att plugga till foto, diy, wedding planning, inredning osv.. Jag har ingen som helst planer på att ta upp det nästa år heller då jag kommer ha händerna fulla av allting annat, men mitt hjärtat hoppas ändå 10% på att jag gör det.
>> If you’ve been following me for more than 2 years, you’ll definitely know about my passion for reading. I love books and more so; fantasy ones. I actually spent more time in the library than outside in high school and that’s why I get so upset thinking about losing that part of my life. It was so precious, to you know.. Just get lost in a book and forget the outside world. You would fall in love with the characters and die with them. I read 0 books this year and next year will be even tougher on me, so I don’t even know if I’ll ever be able to go back to reading again. I really do hope so iA.




F I N I S H M Y I N S P I R A T I O N W A L L

Varför den här punkten fick åka upp på listen var nog för jag precis hade flyttat in i rummet igen och inte hade någon aning om hur jag skulle få till min vägg igen. Jag försökte med bilder i form av ett hjärta igen men nä… Det är helt enkelt inte “jag” längre. Så jag framkallade några förstoringar och de ligger fortfarande i min låda ehm. Senare gick det upp för mig att väggen ovanför skrivbordet skulle agera inspiration-wall och SÅHÄR ↓ ser det ut just nu. Jäkligt nöjd och hoppas att fler saker kommer upp där!
>>Why this had to be part of my goal-list was cause we just moved home after 1 year. The wall I just started with disappeared with everything else and I wanted to recreate it. I tried organizing the pictures in a heart again, but I don’t know.. It just didn’t feel like “me” anymore. So I decided to just tranform my wall into a inspo-wall instead! THIS ↓ is how it looks right now! I love it BUT wouldn’t hurt with more posters of course.




B E C O M E A B E T T E R M U S L I M

Skulle inte vilja säga att jag är 100% nöjd här heller, men det är helt klart ett bra kliv framåt jag gjorde där i Ramadan. Jag tror jag någonstans förlorade vettet lite och fann mig själv sitta och gråta på jaan-e-maaz en kväll när jag insåg hur illa det verkligen var. Jag behöver det här i mitt liv, annars skulle jag nog hamna på psyket. Skojar inte ens.
>> I wouldn’t say I’m 100% on this either, since there’s alot I need to work on, but I took a big step forward in Ramadan. I found myself crying on the prayer mat 4am in the morning once and then realized how important it was for me to keep this in my life. I would end up in a madhouse if anything else. Not even joking.

Så jag klarade alltså 2 saker på min 8-punkts lista och det är väl en början. Massa saker är fortfarande gula då jag inte känner mig helnöjd men åh, hur kul är det med sådana listor? En ny mål-lista för 2016 kommer komma upp snarast :’) Yeeeih!
>> So…. I succeeded with 2/8 things on my goal list. I still have a lot of things I need to work on (the yellow ones) but all in all it’s been a very good year. A new goal-list for 2016 will be up later yeeeih! :D


Leave a comment?


Quotes, Feelings & Thoughts, Stills

Miles apart but close at heart

________ 2015-11-29 ________

Kitnay dil’on ko thukraya tha;
Aaj khud kisi ki thok’ron mein hoon.


Leave a comment?


Feelings & Thoughts, Movies, Videos & TV-shows

Dastaan

________ 2015-10-26 ________

Jag har flera gånger velat skriva om den pakistanska serien Dastaan, men varje gång jag öppnar ett nytt dokument känns det nästan patetiskt hur jag inte hittar et enda ord som kan beskriva serien. Jag var redan medveten om hur dessa människor led i samband med att Pakistan äntligen blev ett självständigt land, både hindus och muslimer, men att det var så illa har jag inte ens kunnat drömma om. Vi får följa Bano på 1947-talet som tvingas lämna sitt hem och familj i Ludhiana och går genom helvete för att ens komma fram till sitt nya land. Hur och vad som händer på vägen är hjärtskärande och jag somnar alltid med oro i magen efter att ha tittat klart.

Jag måste dela en tanke med er som jag fick förra lördagen. Mitt under hela helvetet som bröt lös i avsnitt 8-9, önskade jag nästan att vi aldrig blivit två. Alla dessa människor som dog, speciellt när jag tänkte på att vi endast följde EN familj och jag redan var så himla skakad, tänk då på de andra 50 familjerna vars döttrar blev våldtagna av män som bara ville hämnas på muslimerna? Jag skämdes så fort jag tänkte tanken och helt plötsligt förstod jag meningen med serien. Tänk att få chansen att DÖ för sitt land, dö för Pakistan. Alla dessa själar som led och dog om och om igen var och är jannati. De som gav sitt liv för sina söner och döttrar och föreläste andra om hur viktigt det var med ett land där vi muslimer kunde leva utan oro. Tänk om Pakistan aldrig blev självständigt och vi idag fick gå igenom det med våra egna familjer som fortfarande är kvar i Pakistan. TÄNK om dina egna kusiner blev offer för dessa män? Jag vet inte hur jag någonsin kommer att kunna tacka Gud, men är det en sak jag är säker på så är det att jag mer än gärna hade dött i kriget om Pakistan.

& bara för att erkänna så har jag aldrig gråtit såhär mycket, speciellt när det gäller en pakistansk serie haha! Och jag tror att jag faktisk hittat en ny favorit efter Saba Qamar. Säg välkommen till världens bästa skådespelerska Sanam Baloch Världens favoritserie hands down!

//T R A N S L A T I O N; Click HERE


Leave a comment?


Feelings & Thoughts, Photography & PS

What you want this to be

________ 2015-10-15 ________

Det här inlägget skrevs d. 26 August 2015.

//T R A N S L A T I O N; Click HERE

Jag fotar. Inte bara för att det är en passion men för att jag i andra ord uttrycker mig själv genom mina bilder. Det är väldigt speciellt att kunna hitta en hobby/passion som du inte bara kan utvecklas med men också växa med.
Jag började fota i år 2010, när jag hittade till en bekants blogg. Tjejen gick i min parallelklass och hennes bilder var magiska. De var tagna ur alla konstiga vinklar med all världens rekvisita och färgerna… Färgerna som på något konstigt sätt var så NATURLIGA.

Jag började sukta efter min egen kamera i tvåan och när Individuella valet väl kom i tvåan (gymnasiet), var jag inte sen med att välja Fotografisk Bild A. Jag fick min egen kamera Canon 1000D och ett full-laddat batteri för att göra en skoluppgift.. Och hela världen föll helt plötsligt upp och ner. Bilden här under tog jag d. 25 september 2010 och jag var i extas.

Bilden är en JPG av sorten och tagen med blixt, något ni kan se i de små kulor där en vit stjärna så sakta sprider sig. Men vad spelade det för roll på den tiden? haha! Jag hade tagit min första bild :D

Året gick och jag började använda kameran allt mer, med blixt på kvällarna och utan på dagen. Såklart förstår man ingenting när man väl börjar med något. Det kan vara så enkelt som att rita. Du använder de vanliga blyertspennorna när du väl hoppar ut i det men förstår sakta men säkert innebörden av de lite väl dyra tuschpennorna. Här har vi bilder från 2011 ↓

Ni förstår vad jag menar va? Allt handlar egentligen om viljan. Viljan att bli bra på något, att bli bättre på något. För som de flesta just nu är, så var jag aldrig blind när det kom till mina egna verk. Jag visste vad som saknades och vart jag tappade lite av kvalitén. Jag har träffat på oerhört många tjejer som har huvudet i skyarna och tror att de vet och kan bäst. Eftersom de har haft sin systemkamera i x antal år, kan de bättre än du. & det mina damer & herrar; är något av det mest idiotiska jag någonsin hört. En tjej, yngre än jag, kan köpa sin kamera EFTER mig och fortfarande bli bättre. INGET handlar om hur länge du har haft den och den kameran eller hur många tillbehör du äger. Du kan äga INGENTING but a camera och ändå göra bättre ifrån dig än mig. Varför? Jo för att du ej JÄMFÖR och TÄVLAR med andra tjejer. Allt går ner på att göra dessa två saker, för det kan få dig ner från 10 till 1, tro mig.

& så kommer vi till kärnan i hela pusslet; Instagram. Jag skaffade själv appen för tre år sen (när jag fick min första iPhone), eftersom en gammal vän tjatade på mig med sina 500 följare och hur okända människor dyrkade det hon gjorde. Det är ju egentligen rätt coolt. Människor från hela världen älskar det du gör så mycket, att de vill FÖLJA dig. En dröm för en helt vanlig 18-åring som inte vet bättre. Men i vissa fall kan det också bli rena rama mardrömmen. För med alla de olika tusentals följare, följer även hatet med. Jag har själv varit med om helt otroliga påhopp, kommentarer och hat-konton som var gjorda i syfte att skada mig och mitt växande självförtroende. För vem vill egentligen se en helt vanlig tjej bli något, även om det bara gäller en patetisk liten app som instagram. Du får ju egentligen luft ju fler följare du får haha! Jag tycker ändå, såhär i efterhand, att jag tog allt hat väldigt bra på den tiden :) För jag skulle aldrig någonsin kunna svälja det nu, då jag som person bara har blivit allt mer känslig med tiden. Vilket kan ses om både bra och dåligt helt klart.

Tjejerna på instagram är helt sjuka. Både på gott och ont skulle jag vilja säga. Vissa kommer att stötta dig till 100% medan andra helt enkelt inte kan klara tanken av att se dig på sin feed eller explorer :P De kommer posta helt onödiga citat som inte rör dig i ryggen och försöka berätta hur mycket “bättre” de är än dig med sina smarta captions och buhu så är man en bitch :’( Har haft tjejer som har blockat mig med kommentarer that makes no sense “oj trodde det var jag på bilden”—eh wat? Mind the sarcasm. I don’t give a flying fuck om vem och vem är först med vad, för you can’t compete where you don’t compare. Jag kör mitt eget race, tävlar med mig själv och försöker göra bättre ÄN mig själv. Har fortfarande inte hittat någon som jag tycker fotar bättre än jag. I mean… Self-confidence ho to aisa :p

Med instagram, osäkra tjejer, hat, följare och ett hav av bilder, kom ju såklart även viljan att bli ännu bättre. & såhär började jag att experimentera med självporträtt!

Har du någonsin legat på sängen i någon konstig ställning samtidigt som du ska hålla ett öga på kameran och trycka på fjärrutlösaren?! Haha! Det är alltså inte lätt och det är alltid en utmaning att få till bilder som är lite speciella. I 2013 var jag väldigt väldigt nere kommer jag ihåg. Jag var så himla ledsen över ingenting alls och ville inte ut, inte äta, inte läsa. Jag ville bara vara. Det var här jag hittade inspirationen också, för egentligen är jag inte bättre än någon alls när det kommer till foto. Jag har bara hittat det som inspirerar mig mest :) Hittar du det så har du alltså nyckeln! & så började adaptation på känslor/bilder/film/låtar/tidningar… ja allt i världen! Jag har bland annat

… haft hårfönen blåsande rakt i ansiktet på mig. Bara för att.

… fångat fjärilar dagarna i ända.

… varit en Primadonna girl (kan vi SNÄLLLAAAAA IGNORERA MINA BRYN HERREGUD. vad tänkte jag på.)

…. hallucinerat till Johnny Rain.

… inte känt igen mig själv

… & slutligen rökt på Moddi

Någon gång i 2014 förstod jag mig ÄNTLIGEN på RAW och som om det inte redan räckte, så blev jag ännu bättre på att kontrollera kameran och inte tvärtom. Kolla vilken skillnad det helt plötsligt gjorde;

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med detta inlägg, men jag hoppas att jag en gång för alla har spikat fast att jag ej behöver någon till bensin-material så jag kan mata min kamera. Jag kan allt själv och jag har lärt allt själv. & IA alltid kommer att göra det :) Och jag vet ju att några av dessa osäkra tjejer fortfarande sitter och läser min blogg, så vsg love x


2 comments.


Feelings & Thoughts, Inspiration, {♥}

Travel the World

________ 2015-10-01 ________

När jag och R diskuterade om livet för första gången blev det en stor diskussion om katter. Det har varit min livslång dröm att köpa en liten bengal kattunge (hjärtat gråter fortfarande haha!), speciellt eftersom min pappa är allergisk och vi aldrig ha kunnat ha det innan. Men på grund av personliga skäl kan jag ej ha det i framtiden heller. Jag blev väldigt ledsen först (tro det eller ej) men vissa saker måste man bara acceptera :) Kompromiss är ju nyckeln till allt och jag dör inte precis för att jag inte få ha husdjur. MEN så lovades det att vi skulle resa så mycket vi kunde innan vi skaffade barn (jag vet… tänker väldigt långt haha!). Jag älskar att resa, spelar ingen roll om det är till något så nära som Norge eller så långt som Kenya. Jag vill ut och se hela världen, speciellt då jag inte har gjort det särskilt mycket nu eller kommer att göra. Prioriteringarna är liksom lite annorlunda just nu och sen är mina föräldrar en av de som inte riktigt tillåter att jag och min syster får resa själv heller. lol.

MEN efter hela bröllopet är över och vi kommer tillbaks från Pakistan som ett par (halleluja) ska vi förmodligen ut och fira det också. Vart vi ska kommer jag ju såklart inte berätta förrän det egentligen händer (halååååå jinxa inte något nu) men jag har så många idéer! Jag samlar nästan 80% av all inspiration på Weheartit och här kommer mina drömresmål. Nu är jag inte riktigt säker på vart alla dessa ställen ligger, men något i den stilen iaf. Vill uppleva så mycket iA.

//T R A N S L A T I O N; When R and I first started discussing about future and what we needed/wanted (you know the deal… what kind of apartment/house, pets blah blah) we came to the conclusion that we could not have a cat. Now for those of you who’ve been here for quite some time will know how FOND I am of cats. I die and wish that I could buy my own, but since my dad is allergic to cats, it was never possible in this house. I was literally depressed when I found out that there would be no cat in the future either lol. Call me immature but ohmygod, if I could, I would do ANYTHING to just have one for 1 day.

Anyway, my point is that after a cat, my biggest dream is to travel the world—something R and I promised each other after our little cat-incident. I want to see every corner of every country. I want to experince other cultures, religions and traditions, see how people are in China, what people in Austrailia do for a living and how people in India celebrate Holi. I literally have unlimited amount of ideas.

I save all my inspiration-pictures on my Weheartit-account (you can find me in the sidebar, under “social”) and here are some few places I want to see with my better half iA. Now I don’t know where all these places are in the world, but you get the idea right? :p Inshallah is all I have to say.


Leave a comment?


Quotes, Feelings & Thoughts, Mix

Mujhee Dard pe phir bulana

________ 2015-07-08 ________

Hej! Herregud va dött det har varit här då! Har försökt uppdatera lite men att redigera bilder har känts så jobbigt. För att inte nämna värmen som härjade (i 3 dagar? haha!) i kalla Sverige och då orkar man ju inte så mycket?

Vi är även inne i sista ashran när det gäller Ramadan vilket kort och gott betyder att det exakt är 10 dagar kvar tills vi får säga hejdå till denna blessed month för att sedan vänta in den om ett år igen om vi har tur. Hjärtat sörjer ibland att tiden inte räcker till. Jag önskar att vi kunde få 5 olika Ramadan varje år, jag känner mig otillräcklig och dum & oerhört korkad som har slösat bort så mycket tid & zikr redan även om jag har gett hela mitt det här året för första gången. Jag vill så mycket men gör så lite? Varför tröttnar jag när jag läser Taraweh men inte när jag sitter timvis framför datan? Jag har tjuvlyssnat på musik även om jag lovade mig själv att respektera våra gemensamma regel i huset—något vi har haft sedan dag 1. Jag vet inte. Jag känner så mycket men har så svårt att få det ut i ord.

Nästkommande 9 dagar kommer jag att göra all i min makt för att försöka förbättra mig. Quran ska påbörjas, flera surats ska läras och viktigast; alla namaaz ska läsas i tid. Herregud vad jag är lat när det kommer till det. Ni känner väl alla till när man springer och ber de sista 10 minuterna för man bara inte orkade? Åh… If we do our best to obey Allah and follow His commands in this life, we will have nothing to fear in this life at the time of death or in the hereafter. We are confident in Allah’s promise of Paradise for those who work hard to earn this great reward. —Jag måste få bort rädslan.


Leave a comment?


Feelings & Thoughts

Svar på tal; Dumma kommentarer

________ 2015-05-18 ________

“Psh hur har du tid till allt det där?!” “Vem faaan orkar göra allt det där” “Har du inget bättre för dig?”

-—-—-—

Kommentarer som får mitt blod att koka och eld flamma i ögonen. Jag hatar människor som praktisk taget spottar ut sådana dumma förolämpningar BARA FÖR ATT de lever med en stenålders dålig iPhone-kamera, sitter och dör av avundsjuka åt andras talang/hobby eller rentav inget har bättre för sig. De utger sig för att vara en av de där “ohmygodddd I have so much revision to do” men ÄNDÅ sitter de där och tycker att “ja men hur kan du ha tid med det där loool”. Vad gör du egentligen här om du har så mycket att göra kvinna? :p

Det är såhär; Jag gillar att fota. Nä.. Rättar mig själv. Att fota är något jag lever för. Det är inte endast självporträtt, allt från naturens olika hörn till små macro-bilder fascinerar mig. Jag pluggar samtidigt. Är det någon av er som pluggar BOKSTAVLIGT TALAT 24/7? Alltså från det ni vaknar till ni går och lägger er 365 dagar om året? Nä ellerhur. Att jag gör allt det jag måste göra i tid för att sedan ha tid med det som gör mig glad, som får mig att vilja kämpa ännu mer med alla bollar jag har i luften—kallas att PRIORITERA! Det kanske några av er skulle lära er istället för att ni ändå sitter sista dagen och dör att ni ej hinner plugga inför tentan imorgon och tycker att “men ohmygod önskar jag hade så mycket tid som du så jag kunde ta bilder lol”. Eh okej. Sen är det ju också sådär att man ALLTID tycker mer om hobbyn än sina “måsten” som finns på schemat. Visst ibland händer det att jag tar fram kameran när jag inte borde, men det tycker jag inte att någon har med att göra.

Bitter inlägg från min sida—men jag ville bara ha det fastspikat. Jag tycker inte det är okej att döda någons hobby bara för att man själv inte har något bättre för sig eller vet hur man gör—för den delen heller. Om du tycker om att plugga så mycket och att DET faktisk är din hobby—then GO FOR IT. Låt inte bara mig men ALLA vara. Låt alla köra sitt eget race. Ogillar du någon som lägger upp bilder varje dag på sig själv—ja men ta då tummen ur röven och SLUTA FÖLJA DE :D


1 comment.