Är det något jag har märkt i London så är det hur pyttesmå hallways alla hus har här i London. Det är knappt så man kan få in någon möbel där överhuvudtaget! Paret som bodde här innan gjorde det kloka valet att välja den smalaste varianten på Ikea och tackar för det! Jag har sedan dess försökt att göra lite fint med decor saker men det som gjorde hela grejen var nog dessa fina doorknobs! Igen igen så är dessa från Ebay och kan hittas HÄR. Det enda jag gjorde var att skruva av de svarta fula innan och sätta in dessa. Skruvar medföljer i priset och piffar verkligen upp hela hallen!

//T R A N S L A T I O N; One thing I noticed about London is how small the hallways are here! Like you can’t possibly get any furniture in that tiny space without it looking inept. The couple that lived here before us made the smart decision to go Ikea and find the smallest shoe cabinet ever—and thank you for that! I’ve been going on about the decor for the longest time now but still what made the whole thing wow was the doorknobs I changed! These are again and again from Ebay and you can find them HERE. The screws are included and the only thing you need is a screwdriver ♥

Before;

After;

Igår var jag och Rohail ute på en promenad i centrala London. Innan har vi alltid kört den varv men jag ville så hemskt gärna se Piccadilly up close and personal haha! Vi var ganska hungriga så det hann bli kväll innan vi begav oss ut och gick men jag gillade det ändå! Det var så mysigt att gå runt där och se sig omkring. London och Helsingborg är ju himmel och jord, går inte att jämföra alls. Jag älskar lugnet hemma i Sverige, men jag tror att jag kommer vänja mig ganska snabbt vid livet här. Det hoppas jag iaf! Det var ganska så mörkt så blev inte så jättelätt med bilder, men jag hann med 1-2 ändå.

Detta påminner men hur mycket jag längtar efter en fujifilm instax mini 8!!! Vill så gärna ha en runt med mig för att ta bilder snabbast och lättast!! ÅH ♥

//T R A N S L A T I O N; Sunday came and went. The sky is pretty weirdish looking yellow today… Some storm coming our way I think. Rohail and I went to central yesterday, just to go around and see things up close and personal. We’ve been driving around there a few times but there’s nothing compared to a good old walk! Helsingborg and London is really so different. I love the peaceful life back in Sweden but I know that I’ll get used to the business here as well IA!

I wasn’t as fast with my Canon tho. It was dark and you all know how hard it is to shoot when no daylight is to be found. I managed to get some shots anyway and the shots reminded me how badly I want a fujifilm instax mini 8!!! One picture per day spent out would be such a good scrapbooking idea in the future yas! ♥

Godmorgon! Eller ja… god eftermiddag haha! Jag vaknar alltid prick 06:30 för Rohail eftersom han ska jobba och kan aldrig sova innan 10… Vilket betyder att jag vaknar runt 13:00 för dagen.. Jahapp… Bra rutin. Jag har så småningom börjat min magi härhemma i London! Små DIY-projekt, lite fix här och där. Det är svårt, det kan jag understryka. Att börja från ruta 1 är svårt. Men det tar sin tid och det ska det ju göra! Jag har skapat en ny kategori—House in London—där jag kommer lägga in allt hus-relaterat. Från hur vi fixade försäkring till nya möbler.

Det första som jag satte igång med var en ringklocka. Här är det inte så modernt med ringklockor överhuvudtaget, utan man har en metall-grej på dörren som man bara knackar med. Så jag sökte runt på kära Ebay och hittade den här fina klockan som inte ens behövde batterier! Detta är alltså en ringklocka man sätter i eluttaget och så är det klart! Inga dåliga batterier och inga missade knackningar. Klockan kostade runt £9.86 och man kan välja mellan 2-3 olika toner och höja/sänka ljudet också! HÄR hittar ni den!

//T R A N S L A T I O N; Goodmorning! My routine in London is that I wake up around 6.30am with Rohail cause he has to go to work.. And because of THAT, my sleep gets messed up and I fall asleep at 10… Just to wake up at 1pm lol. Anyway! What I came to tell you guys about is the DIY-projects that has come to life after a break. You all know my creativity just suddenly disappeared and along with my post marriage depression, it just seemed like an impossible thing I’ve done in my past… This, being creative, crafting stuff and all. I’m finally settling in and now it seems so much easier to step outside my box and finally see where I’m needed yas!

Now, first thing first. What I noticed here in London was that doorbell was out of fashion lol. Or that never came in to start of with? There’s this ancient metal thing hanging on our door which people just slam on the door with and you’re supposed to hear that and open the door in your sleep. Mission impossible. I’ve been used to a proper doorbell all my life and that is what I wanted here is well. So I went on Ebay and found the perfect white doorbell—wireless! This is just something you plug in and voila! No batteries needed and you can move it with you around the house.

The doorbell was for around £9.86 and you can choose between 2-3 ringtones AND adjust the volume as well! You can find it HERE

London är regn och sol i ett har jag märkt. Mina dagar går sakta men säkert framåt. Jag minns när jag vaknade på morgonen och kunde känna paniken i halsen, hur jag hjälplöst försökte svälja den växande hysterin i magen. Hur dessa fyra väggar i rummet bara tryckte in mig i ett litet hörn och tvingade mig att gråta floder i timvis. Jag kunde inte ens titta på en bild av mamma och pappa innan jag började lipa.

Jag var så himla ensam. Hade aldrig trott att det var såhär jag skulle spendera de första veckorna i London, inte efter att ha längtat så mycket. Längtat efter Rohail, efter London, efter ett eget hus och liv. Min värld vändes upp och ner och det var nog där jag insåg att detta var vad man kallade “practical life”. Jag var en dum liten unge på 22 år som trodde att livet skulle vara en dans på rosor, en fest. Reality hann ikapp helt enkelt. Helt plötsligt handlade det om att tvätta kläder, göra mat, vara alla till lags och ge sitt bästa. Jag var inte redo, är nog fortfarande inte redo även om det går så mycket bättre.

Jag vet inte riktigt vart jag vill med detta inlägget, men har tänkt dela med mig så länge nu. Det har varit ett rent helvete för mig de första två veckorna i London. Varje gång jag uttryckt mig på instagram har folk sagt att det går över sen, att alla tjejer lämnar sina hem för susraal, att de vet hur det är. Men nej, ni vet inte. Inte ens jag vet. Jag vill inte ha sympati. Det har bara varit så svårt att starta ett liv utan mamma som alltid kunde berätta om rätt och fel. Som alltid fanns bakom ryggen för att rädda mig om jag föll. Helt plötsligt skulle jag ta hand om mig själv och andra för den delen. Ugh, det har varit svårt.

Jag kan fortfarande vakna med paniken i brösten. När ingenting känns rätt och jag bara vill riva hela stället och springa hem till vackra Sverige. Åh, fina fina Sverige med världens lugnaste gator. Fina Helsingborg ♥ Men jag intalar mig själv att det kommer gå över snart. Det är det enda jag kan.

//T R A N S L A T I O N; The first thing I noticed about London is that it rained a lot here. My days, on the other hand, are going slow as ever. I can’t believe it’s been a month already since I first landed in the UK. A whole month with so much I’ve already learned and yet have to get used to. From the Thursdays where they pick up garbage outside our house to the local Tesco with fresh dairy milk. I never ever thought it would be so difficult. Sweden and UK is quite similar but when you leave everything behind, especially mum and dad who you’ve been living with all your life, then reality hits you.

That’s what I think happened to me. Reality hit me hard. I was a stupid 22-year old, thinking life was all love and parties. Nice clothes, nice pictures and always fun fun fun. Too bad practical life was all boring. Washing the dishes, grocery shopping, stresses—everything was boring. Is boring. But, I’m still getting used to it and I have to agree I’m getting better day by day.

I don’t know where I want to go with this post, but I guess I just wanted to share with you guys. I’ve been meaning to for a long long time now. The first two weeks in London was the hardest. I used to wake up with panic attacks, look out the window, cry like a baby calling mum for help. I wanted my mum so badly ohmygod. Still want my mum so badly. It felt as if the four walls of my room just would suffocate me in my sleep. Every time I opened my eyes and was alone in bed, my throat would get dry and I would feel such a bad feeling down in my gut. Ugh, it was bad days. And I would be lying if I say that I’m off that 100%. I still wake up some days where just getting out of the bed is a task I have to tick off my to-do-list, but as the days are going by, it’s getting easier to adjust to the changes.

The truth is that I still need my mum, will always need my mum. I was such a spoiled brat at home, didn’t even touch the dishes and now suddenly I have to do 90% of the chores. It’s hard, but somehow, I’m still finding reasons to love it. Mostly cause Rohail is by my side. And that is the only thing I need to keep me going here in a country far far away from what once was my life. Sweden.

För några dagar sen drog vi till biografen hela familjen för att kolla på Punjab Nahi Jaunghi—en ny pakistansk film! Har försökt ladda ner Bin Roye sen två år tillbaks men har ej lyckats… Och sen jag flyttade till London har jag fått se desi filmer i biografen! Snacka om att flytta från dag till natt!! Jag gillade filmen jättemycket även om jag somnade de sista tio minuterna som var kvar. Vi hade varit ute i Shard och sett London Dungeon den dagen också och jag var redan slut tio på morgonen eftersom det blev så sent dagen innan.

Filmen hade världens finaste scener, vet inte vart de filmande men herregud va vackert! Mehwish Hayat är en jättebra skådespelerska och samma gäller Urwa Hocane. Humayun Saeed är min favorit! När ska han bli gammal förresten? *heart smiley*. Tummen upp för de fina låtarna också! Förutom “27/7 lakk hilna” så gillade jag alla andra skarpt!

//T R A N S L A T I O N; We went to the cinema a couple of days ago to watch the new pakistani movie—Punjab Nahi Jaunghi! I can’t believe I get to watch desi movies in the cinema all of a sudden! London we love you ♥ I really really liked the movie, it was so beautiful, the scenery, the colors just ugh, LOVE! I was very surprised that they succeeded with the songs as well, it’s not often pakistanis do good with their music haha! Mehwish Hayat was wonderful, same goes for Urwa Hocane.. & Humayun Saeed was my personal favorite as always. When will he age?!

Min jakt efter den perfekta makeup artisten i Pakistan inför bröllopet! Har ni följt mig ett tag, vet ni nog att jag själv gillar smink väldigt mycket. Kanske inte kan kalla mig själv för MUA än, men jag skulle nog vilja påstå att jag är bättre än de flesta. När jag själv började kolla på MUA’s i Pakistan, visste jag redan att det skulle bli svårt. Både för att jag var så kräsen, men också för att de i vår kära hemland är ute efter något helt annat när det gäller brides. Här fixar och donar vi med highlighters, contouring samt baking och i Pakistan är det mest rosa kinder och ett “sött” ansikte. Jag har själv babyface to the max, så för mig var det viktigt att se “äldre ut” haha! Samtidigt ville jag inte stå för sminket själv, även om jag var ganska säker på att det skulle gå lika bra. Mest för att det är så mycket olika saker inkluderat i “bridal makeup” i Pakistan! Här pratar vi dupatta setting, back-combing x10000 och allt som gör att man kan hålla en 5kg dupatta på huvudet i flera timmar!

Så jag började alltså såklart surfa runt på instagram first and foremost. Helst ville jag ha en och samma MUA för alla mina tre dagar men det blev lite svårt då bröllopet hölls i tre olika städer haha… Jag frågade även er om tips och massor av er taggade er favoriter! Väl i Pakistan i januari besökte jag både Sobia’s & Moshaz i Scheme III Rawal Pindi. Kommer inte gå så detaljerat in på salongerna eller annat då jag från första besöket varken gillade personal, salong eller vad de hade att erbjuda. Det var helt enkelt inte det jag var ute efter.

Jugnu’s är en av de hundra salongerna ni taggade i mitt inlägg. Någon instagram sida hade de inte, så jag kunde inte riktigt stilla mitt behov efter resultat, men jag var ändå nere och kolla på de i Scheme III. Förutom den allt för höga musiken som slog emot mig, så var receptionisten väldig dryg. Inte direkt otrevlig, som så många andra er, men väldig dryg i tonen. Lät oss inte avsluta våra frågor, snackade på om hur dyr Jugnu var, som om han var någon artist God sent from above. Jag menar… Image i all ära, han måste ju ha gjort något som gjorde honom så pass känd, men jag gillar inte folk som tror att de är för prestige bara för lite popularitet. Håll er nere på jorden så ska det gå lika bra ska ni se! Anyway! Receptionisten berättade lite kort om priser osv, men vägrade visa något album—”de är alla photoshoppade ändå och det går vi inte efter”. Fair enough tänkte jag. De är faktisk helt sjukt airbrushade :p Det som irriterade mig var ju att vi inte ens fick något info-blad med oss. Inga priser, inga packages. Bara rentav—kom och boka oss så ska vi berätta för er EFTER payment is done how good we are…. Eh? Måste bara påpeka att jag då nästan hade valt de på trots av första intrycket. De var de enda som visste vad contouring var och jag var ganska så desperat haha!

Väl i Bahria Town fanns det ännu en Jugnu’s salong! Min mamma tvingade in mig dit, även om jag redan hade valt den i Schema III och tackar gud för det! Här var salongen hur tyst som helst och på plats fanns det bara en man vid receptionen. Han visade mig ALBUMS med all världens looks, samt gav os info-blad efter info-blad med priser. Inte bara det så reducerade han enormt på kostnaden och berättade att det inte bara var Jugnu som sminkade, utan att de var ett TEAM på fyra olika artister under Jugnu’s namn? Även om detta inte riktigt är så “stort” för de flesta, så gav jag upp hoppet helt och hållet efter samtalet. Mest för att priserna varierade och att jag fick dodgey-feelings ifrån båda salongerna haha! Hur faaaan kunde det skilja så stort mellan dessa två salongerna?

Därefter drog vi hem till Sverige och det var alltså back to 0 för min del igen. Jag började igen kolla på sida efter sida med make up artister och efter massa surfandet kom jag in på Sadaf Farhans sida! En väldig classy kvinna med en AKTIV instagram sida! ÄNTLIGEN! Äntligen fanns det bilder på riktiga brudar med massa fina ögon-sminkningar och close-ups! Det tog mig inte mer än 5 minuter efter scrollandet, och jag var fast vid att gå med henne! Måste bara påpeka hur viktigt det är att vara aktiv på sociala medier med riktiga live bilder. Det finns massa pakistanska tjejer som kommer från andra länder till Pakistan för att gifta sig, och sociala medier är det enda sättet att nå ut till dessa fantastiska tjejer!

Detta var Part 1! Tänker dela upp det i olika delar, så jag inte spammar er. Samtidigt gillar jag inte när det är för mycket text heller haha! Part 2 kommer handla om mitt första intryck på Sadaf Farhan salongen, hur de behandlade mig och vad som ingick i priset osv. Sedan kommer Part 3 där jag kommer svara på era frågor som ni ställde på min instagram!

//T R A N S L A T I O N; I think this was probably one of the most difficult task in all the wedding prepp hysteria. Finding a makeup artist in every other country is easy, but Pakistan.. Pakistan is something else. Other than that, it’s for your own wedding, the most important day ever. As for me, I’m a hobbyist myself, so I love experimenting with makeup. I wont go as far as saying I’m a makeup artist just yet, but I know the drill. Highlighters, baking, contouring—all of it on fleek. Pakistan is all about sweetness, pink cheeks and a baby face is a must. I’m “struggling” with a baby face since early age, and I do everything I can to cover it up lol… And the worst thing I could ever imagine, was looking like a baby on my day. So my hunt for a MUA was hard, difficult and any other synonym to that. All I had was social media and recommendations, since I was getting married in Pakistan but was stuck in Sweden…

Anyhow, I visited Pakistan back in January and even though I didn’t really succeed at finding a MUA for my big day, I still managed to look at 2-3 salons. Moshaz and Sobia’s were two salons that people and family recommended. I wont really go into details about why I didn’t chose them, since I never liked their signature look to start off with. I guess I just went there out of formality.

I asked you guys for recommendations on my instagram and Jugnu’s was one of the salons you guys tagged the most. Now, their instagram was pretty much dead but I heard a lot of good things about the parlor and just really wanted to end this hunt once and for all. I actually went to Jugnu’s salon as well in Pindi! Apart from the very loud music and annoying receptionist, the salon was pretty nice. She wasn’t really rude, which so many others are in Pakistan, but she had a very prestige vibe going on, as if they were the only one in Pakistan that could do makeup. Now as I told you guys, I’m already familiar with makeup to start off with. So for my part, I was looking for someone that could do what I couldn’t. The attitude I got from Jugnu’s wasn’t really helping at all.. Besides, when asked about information about the prices or any other looks they’ve done on brides, I just got one picture of a bride and nothing else. It was pretty much “book us now and we’ll tell you then only”. As for albums, the lady on the reception meant that it was all airbrushed and they only went for live pictures. Fair enough I thought… But where WERE the live pictures haha! This all happened a few days before going back to Sweden so I was pretty desperate. Jugnu’s were the only one that were a bit decent… Even with the loud music filling the salon haha! Talk about scaring the customers away blah. So I told my mum that we would go for them and book them in summertime when we came back again.

A new day came and with that another Jugnu’s salon in Bahria Town. My mum forced me in, even though I said that I wanted to go with the one in Scheme III. Now, sitting in London, a month after my wedding, I’m thanking my dear mother. This salon was the opposite of the one in Sheme III. No music, only one man at the reception and he was so nice! He gave us flyers after flyers with signature makeup prices, even reduced just for us! What put me off was the albums! Didn’t the lady at the other salon just tell me they didn’t go for albums at all at Jugnu’s? There were brides with makeup and suddenly Jugnu’s was a team of 4 different people, 3 men and 1 woman which I could choose from. Lol… what? I felt so weird and it was so dodgey that I just cancelled the whole thing and started from scratch when I got home.

Now the second most tagged beauty parlor was Sadaf Farhan—FINALLY a woman with an active instagram and FABULOUS makeup on brides LIVE!! I was absolutely blown away with the makeup and it only took me 5 more minutes to decide that this was what I wanted! Before I end this post, I just have to stress the fact how important it is being active on social media. People all over the world go back to homeland to get married and being active on social media can get you soooo much more than what you already got!

This is all for part 1! I’ve decided to put it in 3 different parts, to ease the reading a bit. Part 2 will be about my experience at Sadaf Farhan, how they treated me, pricing and all and in part 3 I’ll include you guys questions!

Back on track. Jag har haft ett stooort problem ända sen jag började jobba med responsive webdesigns här på bloggen. Vet inte om hur många av er har märkt, men hela bloggen härjades av konstiga tecken som en gång var svenska bokstäver. Googlade dag och natt efter någon lösning men hittade ingenting. Försökte även ignorera det, skaffa nytt bloggsystem, ta bort alla blogginlägg men nja… Jag är en perfektionist och kan bara inte stå ut med halvdant jobb. Efter flera mejl till min domän, är det äntligen fixat! Alla svenska bokstäver är tillbaka och bloggen ser ut som vanligt igen! Jag håller fortfarande på att fixa lite här och där med länkar och what not, men annars är allt back to normal. NU ska vi börja skriva här igen!

Har ni saknat mig? Jag har saknat er! Har massor av saker att berätta, om inte tipsa om, och längtar till jag kan få in bloggandet regelbundet igen. Vill visa er så mycket! Sitter just nu i mitt rum i London och försöker få in att jag flyttat hit på heltid. Jag saknar min familj så jag går sönder—men det ska jag berätta mer om senare (om inte ni redan hade läst tusentals stories på instagram om det haha). Lyssna på min favorit låt så länge! Pöss ♥

//T R A N S L A T I O N; Back on track! I’ve had a major problem ever since I started with responsive webdesigning here on Thursdaygal.com. Basically all the swedish letters got messed up because of the UTF-8 and every time I tried to fix it, I just messed up even more lol. I know a lot of you have messaged me on instagram, asking about where I went, but I was honestly sitting back here, helpless, trying to fix this problem. After hours of Google research, I had to write to my Domain and ask them for help and voila! Everything’s fixed!

Did you guys miss me btw? I missed you for sure! I miss writing, showing you what’s up, tips and trix, my hobbies, being creative. I’ve been stuck in a weird phase where everything I did just seemed pathetic. I felt as I was losing myself and refused to even look back in the archive here, scared to find out how much I changed. I don’t know if this is just a feeling right now or this is here to stay, but I feel slightly better. I can’t wait to show you guys what I’ve been up to, answer your wedding related questions and just inspire you even more than I did before! I still have 2-3 things to fix here on the blog, so until that you lot can listen to my favorite song ♥

HUUUUUR MÅR NI?!! Eid dag nummer 2 är over and out!! En lugn och fin dag spenderat med min familj, sista av sorten till och med. Nästa gång får den spenderas med båda min familjer! Jag kom ju aldrig med någon Eid prepp-inlägg som jag ville.. Lovar er så mycket men gör inget av det, aja baja. Har tänkt mycket på hur jag ska göra med thursdaygal och kom på att jag nog bara vill fortsätta. Alla inlägg fuckades tyvärr med de svenska bokstäverna (ni kan se om ni scrollar ner lite) men det får vara så.. Eller också startar jag om från början för det stör mig något enormt i hjärtat. Blä.

MEN MEN MEN!! Ska vi ta och smile’a lite ändå, för kolla hur fina bilderna blev? Jag har vit duk + stativ också, men här har vi endast använt oss av en Speedlite blixt, en vit vägg i köket och DAGSLJUS!! Dessa åker på vår familj-vägg så fort vi är hemma från Pakistan igen!

//T R A N S L A T I O N; HOW ARE YOU GUYS!!? Eid day 2 over and out! 1^st day of Eid was spent at home with my family and good music, since it’s basically the last Eid I’m spending in Sweden alone with my family. I never got to write an Eid-prepp post as I wanted to, but what the hell, better luck next timeeee! I’ve been thinking alot about what to do with Thursdaygal and I decided just to come back and act normal.. Like I’ve blogged for the rest of the year as well lol.

BUUT! On to our main subject now! Eid! Look how SUCCESSFUL I was with our yearly pictures? I’ve invested in a white background and tripod as well, but here we only used a speedlite flashlight, a white wall and DAYLIGHT! These are for our family-wall btw!

Lite uppdatering från min sida! Känns som tusen år jag kikade förbi här men med uppsägningstiden på Espresso House som närmar sig, känner jag mig lite mer ledig och pigg. Har verkligen kämpat in i helvete med det sista, så för tillfället ser mitt rum kaos ut. Försöker få ordning på det men det är SÅ svårt! Inte nog med att jag ska packa inför Pakistan, så ska jag även få ihop lådor till London, vet ni hur sjukt mycket saker det är att få koll på? Arghhhh!

Följer ni mig på instagram förresten? La upp bilden på min fina Nikah-penna som jag fick med posten förra veckan. Tanken bakom den var enkel; jag ville ha något stilrent till oss, utan att gå all in med peacock feathers haha! Beställde två pennor från Parker där mitt favorit citat fick stå “Here’s your sorrow, & here’s my shoulder”. Tycker den är så fin :’) Jag delade upp texten så på min guldiga penna står det alltså “Here’s yoursorrow”, medan Rohail fick andra halvan “& here’s my shoulder”.

//T R A N S L A T I O N; Feels like ages I ago I was in here to say hi! I’ve been really giving my 100% to everything else, mostly work, so I can save up before the big day. I resigned last week and my last day will be end of june, sigh! In a way I’m not really done yet with Espresso House, but at the same time, this moving from Sweden and starting a new life really feels worth it. IA everything goes like planned. Do you guys follow me on instagram btw? I posted this picture of my Nikah pen, which I got last week. I was thinking something classy but yet personalized and came up with the idea of a Parker pen with my favorite quote!

“Here’s your sorrow, & here’s my shoulder”

The first half of it went on my goldchrome pen, and the second half was sent on a pen to UK. I feel like this is the best wedding prep idea I’ve ever come up with lol!